Sida 150

"Paff, där stack de hål på den gallblåsan."

Magister Ekmarck kom instörtande och frågade
med andan i halsen efter hovmarskalken. Nej, ingen
hade sett honom.

Ekmarck slog samman sina händer i förtvivlan.
Rektor hade tillkännagivit sitt beslut att inställa

såväl dagens repetition som morgondagens
föreställning. Societeten hade i hovmarskalkens person
visat honom och hela latinskolan den största
missaktning och han ämnade inte krusa.

"Andreas -- min Andreas," sluddrade konrektor
och blinkade sömnigt. "Hur obetydliga är inte våra
sorger -- i jämförelse med -- med hans majestät
kejsaren av Rysslands. Och ändock så smärtsamma.
Springer du än efter dina knappar, Anders?"