Sida 145

skull och ännu mer för tårarnas kände hon icke igen
Klockebergaherrn utan klagade oförställt sin nöd.
Jörgen skakade på huvudet.

"Nej, tänk, att häradsdomarns dotter har något
att gråta över. Hur stort var beloppet, om man törs
fråga?"

Sextiofyra skilling så när som på åtta
runstycken. Jörgen halade fram sin börs, letade och
skramlade länge bland kopparn.

"Vi säger sextiofyra jämnt. Men då ska du inte
gråta mer."

"Nej," lovade Märta, neg och tackade.

Jörgen log och strök henne med handens
avigsida över kinden.