Sida 140

hörde gubben mumla något --

"Vad är det kusin säger?"

Siedel svarade:

"Jag säger, att det blir min ruin. Nu är det sagt."

Kommerserådet gav honom en lång, lysande, len blick.

"Nej, vad kusin säger? Verkligen? Verkligen?"

Han böjde sig hastigt och djupt, gned sina värkande ben.

"Ja, det vore mycket beklagligt. I sanning. Helst
jag ingenting kan göra för käre bror. Jag har givit
häradsdomaren och de andra bergsmännen mitt ord."

Han rätade på sig, knäppte händerna, fäste
blicken stadigt i ljuskronan.