Sida 136

som en vante, kusin."

Han tog några steg ur en gammal dans och
snodde runt kolossen, som vred huvudet till höger
och vänster för att följa krumsprången.

"Söta bror har inga sorger, då blir man lätt på
foten. Men jag har sorger --"

Kommerserådet dansade ned i emmastolen och
gjorde en grimas eller gäspade bakom den smala,
ådriga handen.

"Ja, jag har sorger," fortsatte Jörgen. "Min
son är död. Svarta kistan, bror, det är sista
utropstecknet i jämmerdalen. Det lider, det lider för oss
båda. Själv har jag mina sextio och många, många
sorger."

"Gubevars, gubevars så söta bror gnäller,"