Sida 130

"Akta kläderna," bad han.

Pretorius klatschade och krakarnas hovar
plaskade i modden. Magistern satte sig till rätta med
armarna kring flickornas skuldror. "Framåt,"
skrek han, "nu lita vi på fatum."

Förgäves söker den grå lille mannen vid
vägkanten hindra det stormande följet. "Ur vägen,"
ropar magistern, och svärdslukaren ger honom ett
rapp, så att han viker. En stund lunkar han
jämsides släden.

"Nu gör du mig olycklig, Anders, det var
borgmästarns förordning -- Nu mister jag min syssla --"

"Så skaffar jag far en bättre --"

Nattvakten lägger sin hand på sonens knä. Då
gripes magistern av vrånghetens anda. Han slår