Sida 119

"Nej tänk, nej täänk," gäspade han stort och log.
"Tänk, att jag somnade. Och käre son och svärson
vakade över gubbens sömn. Ja, det kan vara något.
Men nu måtte jag ut och se på marknaden."

Han lämnade källaren och gick uppför
kyrkgränd. Han flyttade sig steg för steg, tungt stödd
mot käppen, som var av svarvad en, polerad till
spanskrör, med försilvrad blykula till handtag och
med skarpbroddad doppsko. Uppkommen på
Storgatan dröjde han en stund, betänksam inför torgets
virrvarr. Han viftade med handen till höger och
vänster, hälsande vänner och bekanta bland
bergsmän och borgare. Få hälsningar fick han tillbaka.
Frimodigt och leende gav han sig då mitt in i

marknadsträngseln. Varje steg vållade svårighet i denna
halkan, en hård knuff skulle ha fällt Jörgen Siedel.
Det var klena ben under kolossen; det ville han icke
visa.