Sida 118

Arvid Siedel ryckte på axlarna.

"Nog kan du skona honom, Roger. Men
Bourmaister! Och Jan Erse i Ryglinge! Nej, det är
nog bäst att världen har sin gång."

"A la bonheur!" sade Bernhusen och kritade sin
kö. "För resten ska det roa mig, att se gubbens
min. Vasa? Kanske får han slag et voilá -- il ne
se plaindra plus --"

Bollarna klatschade samman, de båda spelarna
ägnade ej vidare någon uppmärksamhet åt gubben i
soffhörnet.

Stojet, då Liljas drittlar rasade, väckte Jörgen
Siedel. Han mornade sig förunderligt hastigt och
kom på benen.