Sida 104

blir fläckar."

Och hon gick vidare till tenngjutaren och till
bleckslagaren och till lärfthandlaren. Gipsmakaren
och krukmakaren, där handel skulle ske, gömde hon
till sist. Framför rådhustrappan dröjde hon. Oj,
oj, vad en får se mycket i staden, tänkte hon. Nu
har jag sett både träben och trumma. Det blir att
berätta för ungarna hemma.

En stor, tjock pojke kom fram till henne och
bjöd knäck ur en påse.

"Det är väl aldrig meningen?" sade Märta.

"Jo," svarade gossen med släpig tungsint
stämma, "det är rektors befallning att vi i dag ska bjuda
alla landsflickor på knäck. Det kostar ingenting.
Men mer än tre får du inte ta, för det ska räcka till
så många."