Sida 401

Endast konrektor dröp av våda eller illvilja en
bitter droppe i bägaren, sägande:

"Snarare prisar jag Anders Ekmarck lycklig.
Ty att i sin ungdom risas av Ödet, det stärker viljan
och ökar dödsföraktet. Men att se herr greven vid
sina år gå ovissa öden till mötes, det må väl väcka
farhågor och medlidande."

Sedan han sålunda uttryckt sin oförgripliga
mening knöt han en våt handduk kring sin panna
och sökte i sömnen glömska av begångna felsteg
och krafter till kommande. Ty även han gick okända
öden till mötes.

Dock, lugnet var för den gången återställt.

Bourmaisters drängar höllo sig vackert stilla,
tålmodigt avvaktande husbonds tillfrisknande, nya