Sida 395

sökande omkring.

"För fan -- var är min falk? Var är tattaren?"

Och han ropar med förändrad, svagare men gäll röst.

"Tattare! Tattare!"

Som en skadskjuten fågel, med raglande, flaxande
vingslag lyfter Västerrådagubben ur högen av
hopsnodda människokroppar. De långa, magra
armarna fäkta i luften, knivbladet blänker då det
med fruktansvärd snabbhet beskriver sin båge.

"Skäller du mig tattare, gubbe?"

Han stöter kniven mot Jörgens blottade strupe.

Jörgen Siedel kastar huvudet bakåt. Ögonlocken
klippa först hastigt, sedan långsamt och sömnigt.