Sida 378

borgmästarinna och prostinna åt sidan, hon skyndar
fram till magistern och räcker honom sina händer.

Anders Ekmarck kastar huvudet tillbaka och ler
mot den glittrande ljuskronan.

Han viskar:

"Lisa-Brita lilla, vi unga äro rätta muselmaner.
Om grevinnor eller trashankar -- vad gäller det för
oss? Vi dyrka blott vårt mäktiga Fatum."

"Spela nu, klockare," befaller han. Men
klockaren förmår icke mer. Och magistern frågar:

"Finns det då ingen, som vill spela för oss?"

Larmet i gränden har tystnat. Från Bondstugan
hörs växande sorl. I Blå salen är det fullständigt
tyst.