Sida 330

hovmarskalk. Som skrivet står."

Och vänd till sin vakt sade han:

"Nu är det dyrbara livet såverat. Friskt mod,
karlar. Påken på axeln och hakan i vädret. Låt
oss gå vidare. Framåt marsch. Takt tu."

*

Fru Gunhild strövade vidare i modden och
mörkret. Sitt ärende hade hon förgätit, vilket kan hända
den klokaste en afton som denna, då gammal och
ung lämnar sig åt nöjen och löjen. Hon hade redan
bevittnat de tokigaste upptåg och flera väntade.
Onkel Bourmaisters gamla portschäs bars förbi
henne i fullt trav. Bärarna hojtade och väsnades
och inifrån bärstolen trängde ett gurglande, fräsande
ljud, som då en retad människa söker ord för sin
vrede.