Sida 314

böna?"

"Husbonde," svarade fördrängen, "det är någon,
som håller mig i benet. Jag kommer ingen vart."

"Ack, din inpiskade kanalje," började
kommerserådet; men kornetten som svängde sin lykta till
höger och vänster avbröt:

"Käre farfar, jag ser oss omringade på alla håll.
Det är säkert något fanstyg."

"Fanstyg!" skrek gubben och reste sig upp i
stolen. "Fanstyg eller ej, så skall jag fram. Var
är då stadsvakten? Hitåt! Aj, mitt knä, mitt knä!
Vad vill ni, spetsbovar? Vilket kanaljeri, vilken
feghet att icke ens våga svara --"

Äntligen hördes en röst, som tycktes förställd: