Sida 311

Så milda och högsinta ord kunde icke annat
än glädja fru Gunhild. Hon skyndade ned i köket,
lånade ljus och lykta, svepte en schal kring
skuldrorna och begav sig ut i mörkret, obekymrad om
dess faror.

Vid samma tid lämnade kommerserådet
Bourmaister rådman Norstedts vind. Visserligen stod
hovmarskalken Orosman på scenen, på tå häv,
knäna lätt böjda, skanderande med hela sin frodiga
men nätta lekamen de betydelsefulla och sköna
orden:

-- "det är Zayrs behag mitt hjärta lagar giver.
Mig kungar föga bryr. Zayr allena är,
för vilken i min själ jag lydig aktning bär.
Jag ryggat mina ord och andra nog bedrövat --"

Men kommerserådet viskade à part och dock rätt
tydligt till sin sonson kornetten: