Sida 24

Fru Gunhild såg på honom från sidan, en lång,
osäker blick under sjunkande ögonlock.

"Vilket råd?" frågade hon kort.

"Att aldrig misströsta."

Då slog hon plötsligt samman sina händer och
brast i skratt.

"Trodde jag inte det? Ack, jag har sagt
detsamma åt många unga människor, och alla läto sig
narras. Det är en svår synd, har jag sagt, det är
en svår synd att aldrig misströsta. God natt, käre
Ekmarck och laga sig i väg tidigt, innan Lilja
kommer hem."

I dörren vände hon sig om, skakade betänksamt
på huvudet.