Sida 21

Magistern suckade och blev i sin tur helt
förlägen. Det var honom och allom bekant, att fru
Gunhilds klara förstånd alltmera fördunklats av
mjältsjukan. Han tackade och suckade ännu en
gång.

Då sade fru Gunhild:

"Jag vill ge Ekmarck ett gott råd på köpet."

"Vad skulle det vara?"

Hon betraktade honom stadigt och länge med
vidgade ögon. Magistern fann, att hennes ögon voro
underbart vackra, kanske vackrare än själva
Lisa-Britas ögon, men med en besynnerligt kall, blågrön
lyster som gjorde honom ganska försagd.

Fru Gunhild lade handen på hans axel, höjde sig
på tå och viskade tyst och hastigt så att ingen annan