Sida 12

mumlade greven och blev plötsligt kalkonröd ända
upp över den skalliga hjässan. Fröken Rosalies
spetsiga nästipp stack fram ur fönstersmygen.

"Ja, tänk, käre Hans, vilken charmant liten
prästfru hon skulle bli. Hon är magisterns trolovade."

"Å, verkligen?" sade greven och vände sig bort.
Magistern stirrade förbryllad än på den spetsiga
näsan i fönstersmygen än på den breda och valkiga
rygg, som så väl dolde herr grevens allvarliga och
passionerade hjärta. Här försiggår något, som jag
icke förstår, tänkte han. Tro om det är till min och
Lisa-Britas lycka?

"Nåväl," sade greven och svängde hastigt runt
på sina röda toffelklackar. "Syster Rosalie har rätt


-- varför skulle jag inte fara till mässan? Henrik