Sida 165

"Vinden är våran, söta Albertina. Och kattan
är också våran, så hon sitter var hon vill."

"Nu möts vi, nu möts vi," sjunger klockaren och
kryssar dansande fram mellan fruarna.

Men rektorskan säger:

"Kattan sätter du i fåtöljen, och slinkern tar du
till måg. Jo, det passar! Hav bort kräket eller gör
jag det själv."

I detta ögonblick inträder herr greven och
hovmarskalken, dess son greve Henrik och dess dotter
fröken Ullan. Greven bär alltjämt sina huvudkläden
och sin släpande vargskinnspäls.

"Ullan," viskar han, "här ser du en kuriös
teater. Bråtet därborta skall föreställa scenen, och