Sida 292

Häradsdomaren nickade otåligt.

"Då säger jag: Käre Jan, jag fruktar detsamma.
Men för guds barmhärtighets skull säg ingenting
därom åt min son. Han är alldeles uttröttad och
behöver vila. Jag skall själv ställa om att det
felaktiga med det snaraste rättas.

Var det mina ord, Jan Erse?"

Häradsdomaren nickade.

"Som jag har sagt detta kommer min son hastigt
fram till oss och frågar i en besynnerlig och

upprörd ton, varom vi tala. Jag säger att vi talat om
gamla tvister men nu för hans skull blivit eniga.
Då vänder han sig direkt till Jan med sin fråga.
Då upprepar Jan sina ord. Då säger min son: