Sida 211

Sonens ord försatte herr borgmästaren i den gruvligaste
oro, dock förmådde han intet gentemot hopens enstämmiga
jarop och åldermännens bifall och sonens ståndaktighet. Utan
blev det beslutat och bekräftat att herr Bertrand skulle
genomgå eldprovet.

Då så skett, föll en sällsam tystnad och stillhet och
skygghet över de kringstående. Med bortvända ansikten och
sänkta huvuden lämnade de trädgården, gripna av en from
bävan inför dessa båda, som givit sig under Guds dom.

Allena i den skövlade trädgården kunde fru Ursula och
herr Bertrand icke skiljas. Utan sökte de varandras händer
och trädde varandra helt nära som för att kärligen smekas.
Men föll även över dem en förlamande skygghet och
stillhet och förblevo de länge orörliga, ångestfullt läsande i
varandras blickar en svårtydd skrift.

Dock, inom kort anlände Vårfruklostrets prior åtföljd av
sina munkar. Han bjöd fru Ursula att skiljas från herr