Sida 171

värvet att snida en bild av Vår Frälsare åt munkarna i
Vårfruklostret. I tre år arbetade mäster Anton på krucifixet
och hade det en höjd av femton fot, korsarmarnas
sammanlagda längd uppgick till sju fot och sju fot mätte likaledes
den Korsfästes lekamen. Detta verk av skickliga händer och
ett fromt sinne bragte mästaren stort beröm och nu vakna,de
avundsmännen, som sällan äro sena. De visste berätta, att
mästaren i sin fåfänga givit Vår Frälsares bild en alltför stor
likhet med sin egen friska och vackra lekamen och att han
sålunda i sitt övermod hädat Människosonens lidande. Dock
vann det smädliga örontasslet, som kunnat stå mästaren
dyrt, föga tilltro. Ty under det att den korsfästa gestalten
utstrålade en skräckinjagande men upphöjd smärta, var


bildsnidaren själv en den muntraste ture, den där aldrig sågs
rörd av någon smärta eller krankhet eller sorg. Fördenskull
kunde det väl synas orimligt att söka likhet mellan mästaren
och verket.