Alla Böcker
Vem Dömer
- 170 VEM DÖMER?
I.
...
- 171
värvet att snida en bild av Vår Frälsare åt munk...
- 172
Och sådan mäster Anton varit i sin ungdoms och k...
- 173
som Döden trampat med svängande lie i hand. Dock...
- 174
sovkammare, ledde en i grönskan halvt dold trapp...
- 175
fönster och delvis även för gatan, det olämpliga...
- 176
då han var henne helt nära och böjande sig över ...
- 177
järnet och ännu då lärlingarna lämnade verkstade...
- 178
ropade sin son vid namn. Och var det hög tid, ty...
- 179
skatter.
Allena med sin hustru till...
- 180
obevakat hans hem.
Vid borgmästarhu...
- 181
närmade sig mäster Antons hus och fann Bertrand ...
- 182
och förstenat. Med tveksam hand lyfte hon vasen ...
- 183
Nu visade henne munken, hur väl han fyllt hennes...
- 184
Och nu uppstod mellan kvinnan, som icke ville mi...
- 185
Och åter trädde fru Ursula in i sovkammare...
- 186
sken och blickade omkring sig i den rökiga salen...
- 187
munken. Så stannar han plötsligt, lyssnar.
...
- 188
Det är lögn! Lögn, lögn, lögn!
Han vä...
- 189
Framför mäster Anton går en man med fackla...
- 190
sig ut över räcket, draga sig åter hastigt tillb...
- 191
Mäster Anton upprepar sina ord.
...
- 192
Han faller samman.
Vad hade ske...
- 193
vid altaret i Vårfruklostrets kyrka, anropande d...
- 194
bevittna en gudsdom, som befriade dem båda.
...
- 195
Bland dessa befann sig en av mästarens lärlingar...
- 196
Lämnad allena med den döde, steg nu även f...
- 197
Dock fästes hennes blick snart vid herr Bertrand...
- 198
befallde henne att tömma den. Ty vilket bättre b...
- 199
Vem dömer -?
Framför henne står her...
- 200
grep bägaren. Fru Ursulas oskuld ville han pröva...
- 201
på bröstet och med det korta svärdet i hand komm...
- 202
om icke döden? Nej, den skrämmer henne icke. Och...
- 203
Vem dömer, där Domaren är?
Va...
- 204
Tveksamt stiger borgmästaren åter upp på trappan...
- 205
långsamt och regelbundet glidande mellan fingrar...
- 206
och skyndade att varsko klostrets munkar. Och sk...
- 207
gående nedför trappan. I handen höll hon en bok ...
- 208
begynte ropa: Gudsdom! Gudsdom! Ännu en gång sök...
- 209
herr Bertrands mod och tackade honom för hans bi...
- 210
Men fru Ursula vägrade.
Och ytt...
- 211
Sonens ord försatte herr borgmästaren i den gruv...
- 212
Bertrand och hon steg uppför trappan till burspr...
- 213
trettiotre fot lång, tio fot hög samt tre fot br...
- 214
fröjdade det dem alla att det gruvliga brottet s...
- 215
oskuld.
Då sade hon:
- I v...
- 216
och befallde henne att ej tänka på annat än sin ...
- 217
Ty det beger sig, att den lille munken stiger up...
- 218
svartmunkarna till honom och när de slutat att b...
- 219
luntor i händerna beredda att antända bränslet. ...
- 220
munkarna och närmast fader priorn gick herr Bert...
- 221
Den lille munken räckte henne sitt krucifix, som...
- 222
Ty den som älskat mycket och lidit mycket,...
- 223
bojor av skräck, förlamad av ångest och ånger....
- 224
hon nu ser. Ty är det ej längre den Barmhärtige,...
- 225
Och det förtäljes att fru Ursula, då hon b...
- 226
Och mäster Anton ler.
Så har då det u...
- 227
...