Sida 328

ett drag av bitter självironi då han säger:

- Det kan man kalla en underlig slump! Hans baneman
blev den som tjänat honom trognast - och som kände
honom bäst!

René tar hans hand och smeker den. Av tacksamhet -
över att mardrömmen äntligen är slut.

På en balkong med utsikt över Alperna sitter fru Marten.
Hon är sorgklädd och har en kappa över axlarna. Vid hennes
fötter leker Pysen, glad och sorglös som aldrig förr. Han
reser sig och stödd mot hennes knä babblar han och pratar.
Hon ler mot honom och stryker honom över huvudet. Men
så skakas hennes kropp av en köldrysning. Hon reser sig
och går med barnet vid handen in i rummet.

Då kommer trotjänaren ut på balkongen och hämtar
hennes kappa, som ligger kvar på stolen. Därpå går även han in
och bilden slocknar långsamt i det han stänger dörren efter sig.