Sida 322

kunna korsa sig, gång efter gång. Så lägger han armen
kring tjänarens hals, talar till honom, kysser honom allt under
det att tårarna rinna över hans kinder. Grad efter grad stiger
vreden hos tjänaren och efter kyssen griper han husbonden
plötsligt i strupen med ett verkligt mordiskt grepp, han
förbannar honom, skakar honom och släpper så sitt tag.
Husbonden står där vacklande och harsklar sig. Han ler vid tanken
på sitt lyckliga skämt, han skrattar, men blir plötsligt ursinnig
och slår tjänaren med knytnäven i ansiktet.

Och herr Marten raglar bort mot bädden, sjunker ner
bredvid den. Då skyndar tjänaren fram och lyfter upp den
tunga kroppen, lägger den till rätta, ordnar kuddarna bakom
hans huvud. Och Marten tar hans huvud, kysser honom på
pannan och ser honom in i ögonen. Trotjänaren faller på knä
vid sängen, korsar sig och rabblar en tyst bön.

Felix och René sitta uppkrupna i det öppna fönstret till
hans rum. Nu är gräsplanen tyst och öde, natten är långt