Sida 321

sida går han upp mot huset.

Uppträdets utveckling oroar Inez. Hon skrattar nervöst
och söker stöd hos sin kavaljer, den mest västerländske av
gästerna. När nu Inez söker vända saken i skämt ser han
på henne som om han inte trodde sina öron och vänder
henne så med markerad ohövlighet ryggen och går. Och den
vackra damen uppfattar det verkligen som ett slag i ansiktet,
hennes skratt blir hysteriskt, ömkligt, hennes nerver äro nära
att ge vika.

Trotjänaren har fört sin husbonde till hans sovrum och
är i färd med att dra av honom stövlarna. Den drucknes
blick irrar omkring och fastnar slutligen vid en ikon i ett
hörn av rummet. Han befaller tjänaren att leda honom dit.
När han väl kommit fram till helgonbilden makar han
fubbligt undan tjänaren, tar stöd med båda händer, böjer sig
fram och kysser bilden. Han korsar sig med den högra under
det han alltjämt tar stöd med den vänstra. Men han vacklar
och tjänaren måste hålla honom uppe för att han skall