Sida 320

honom alltunder det han själv klumpigt söker uppträda som
betjänt. Och nu förstår fru Marten plötsligt hur oskyldigt
upptåget är. Herr Marten leder pojken några steg: var så
god och stig fram unge herre, säger han och grinar. Och
gästerna omkring skratta åt spektaklet.

Marten släpper gossen och Pysen raglar framåt, tar ett
par snubblande steg, så vacklar han, hatten faller av, det lilla
döddruckna ansiktet blir synligt, så faller han - och herr
Marten skrattar och skrattar och skrattar!

Fru Marten springer fram, böjer sig ett ögonblick ner över
gossen, så hör hon mannens skratt över sig. Hon spritter
upp som en stålfjäder, hon höjer båda armarna, med knutna
nävar slår hon skrattaren i ansiktet. Han tumlar bakåt och
skulle falla om inte trotjänaren slagit sina armar kring honom.
Så vill han rusa på hustrun, men tjänaren håller honom i
ett orubbligt grepp.

Felix har lyft upp Pysen och med fru Marten vid sin