Sida 310

Och fru Marten står framför Pysen och sina båda
plågoandar. Hon tar först det alltjämt fulla glaset varligt ur
Pysens hand, men slungar det därpå med en våldsam rörelse
ifrån sig och hela hennes gestalt gör därvid så att säga front
mot mannen i ett ögonblicks uppror, som så förbluffar honom
att han skyggt viker undan. Därpå vänder hon sig mot Inez,
som även hon är så överraskad av fru Martens hållning att
hennes egen blir ovanligt osäker. För ett ögonblick blir hon
alldeles slapp och skygg, en feg människas hållning inför ett
hotande slag. Fru Marten tar ett steg emot henne och säger
lugnt, kallt men lidelsefullt kraftigt:

- Ni får nöja er med att fördärva fadern. Rör ni vid
gossen ska jag låta driva er från gården som den slinka
ni är!

Ett ögonblick står hon kvar, som för att skänka den andra
tillfälle till svar, men vreden och smäleken sitter som en propp
i halsen på Inez. En fläkt av förskräckelse och häpnad går