Sida 309

din pojke, Marten!

Skämtet senteras av jaktkamraterna som känner Martens
böjelse alltför väl. Marten själv känner sig en smula pirrad,
fastän han instämmer i deras munterhet:

- Jag ska väl visa er jag, säger han och tar ett betydligt
större glas som han fyller och räcker pysen. Se här, drick nu,
säger han till sonen med en blick och ett tonfall som inte tillåter
någon olydnad. Pysens hand går skyggt fram och tillbaka mot

glaset, men det är tydligt att fadern skall bli segrare i denna
kamp.



DÃ¥ kommer fru Marten hastigt fram till bordet. Gruppen
spränges plötsligt, man drar sig tillbaka, somliga medvetet
förlägna, somliga halvrusiga men dock med en känsla av
obehag.