Sida 307

ursinnig över en misslyckad jakt, sätter sig till hälften på bordet,
slår i ett glas, tömmer det och sätter det tillbaka på bordet
med sådan kläm att det går sönder.

Han berättar om älgtjurens flykt och de övriga dela
hans förargelse. Bland de övriga åhörarna står även Pysen,
som för berättelsens spänning alldeles glömt bort modern.
Nu traskar han emellertid bort till bordets andra ända ty

hans uppmärksamhet har fästs vid en kolossal gammal farbror,
som sitter i en bekväm stol och sover och snarkar. Gossen
smyger sig försiktigt fram och lägger örat till den väldiga
klotrunda magen för att höra om det är därifrån mullret komr
mer. Så fängslas hans intresse av någonting annat. På bordet
bredvid den tjocka farbrorn står eift halvtömt glas. Innehållet
tycks vara någon söt likör, ty i fläckarna på bordet vandra
några klibbiga flugor omkring. Och det är de som intresserar
honom mest. Han tar glaset och häller ut en skvätt på bordet,
så faller han på den idén att själv smaka. Han tar en liten
klunk, det bränner visserligen på tungan, men det är sött och