Sida 300

för att föra den glada nyheten vidare till familjen.

I huset mittemot passerar Inez herrummet, men tvärstannar
då hon ser ut genom fönstret. Hon går några steg ditåt och
tvärstannar igen.

Fönstret mittemot öppnas av Felix, och så kommer även
René till synes däri. De äro inbegripna i en stillsam,
eftertänksam överläggning, i miner och gester en ömhet, som
visserligen är dämpad men likväl tydlig nog för att låta Inez
till fullo förstå deras inbördes förhållande. Hon står nu tätt
vid sitt fönster på lur, hennes besvikelse och raseri har
knappast fått tid att komma till synes, hon är idel öra och märker
inte att herr Marten kommer in i rummet. Hon märker
honom inte förrän han vidrör hennes arm. Men då kastar hon
sig vettskrämd åt sidan och står en sekund uppklämd mot
väggen kämpande med sin sinnesrörelse. Så behärskar hon
sig, finner en förklaring:

- Vad du skrämde mig, säger hon. Inför hans oro behärskar