Sida 292

vara olydig mot fadern. Han stannar på sin plats, och då vid
en skälvning av kroppen apelsinen är nära att ramla, lägger
han den tillbaka på sin plats.

Men nu har fru Marten förstått att hon inte kommer
någon vart med skämt och väl inte med någonting annat heller.
Hon är vild av rädsla, hon slår armarna kring sin man,
hon ömsom ber, ömsom hotar. Men hos honom börjar vreden
stiga.

Inez sitter som förut. Hennes leende har blivit underligt stelt.
Hon är en ytterst intresserad åskådare, men ingenting mera.

I dörren till loggian skymtar trotjänaren. Han står så att
säga sammanknuten, färdig till språng.

Mårten har med sin vänstra hand slitit loss hustruns grepp
och fört henne åt sidan samtidigt höjer han revolvern.

Men nu är gossen rädd. Springa sin väg vågar han inte,