Sida 278

i stället. Hans gondol glider undan. Herr Marten och Inez
stiga i den andra och fru Marten och Pysen i den tredje
gondolen.

Felix och René sitta sida vid sida. Den första hälsningens
konventionella glättighet glider av dem, flickan är sorgsen
och Felix iakttar henne medlidsamt och oroligt. Han gör henne
en fråga, och hon svarar lågmält och förtroligt - det är som
vanligt, nytt uppträde, ny hänsynslöshet.

Martens båt, förd av raskare roddare glider tätt förbi.
Leende och strålande som vanligt vänder sig Inez mot dem,
säger en lustighet och båten har passerat.

Då lyfter René blicken, hela hennes ansikte lyser av hat
och hon börjar tala, behärskat visserligen men med en helt
annan energi än nyss. Och Felix lyssnar. Hans ansiktsuttryck
är slutet men då och då lyses det upp av en dämpad blixt
av förbittring och medlidande.