Sida 269

ackompanjeras av otåliga stampningar, få honom att skynda
sig och komma med. Han har beslutat att inte följa med ut.
Han skrattar åt deras skäligen svaga invändningar: Ni reder

er förträffligt utan mig, säger han och föser ut dem med en så
att säga välsignande gest: Roa er bäst ni kan, kära vänner.
Jag ska använda kvällen på annat sätt, förklarar han bestämt.
Bliven ensam går han några steg mot fönstret, stannar
och formulerar sitt beslut sålunda:

- Det är ju ren ohövlighet att inte göra visit hos
Martens - - - Alltså hövlighet - ingenting annat än ren
hövlighet - ska vi komma överens om det?

Leende ringer han på sin betjänt.

Men i huset mittemot står herr Marten vid sitt skåp. Han
har upptäckt att den för honom ytterst dyrbara lådan är
borta. Han söker med stirrande blick omkring sig i rummet, så
skyndar han bort till fönstret, tar den tomma lådan, ser