Sida 266

kommit ut. Han håller i handen en duk som skall dammas av.
Under det han gör detta vrider han huvudet så att han kan,
kasta en förstulen blick mot fönstret mittemot, i vilket Felix
skymtar.

Felix drar sig förargad tillbaka på nytt. Han gör en liten
grimas och tänker:

- Vad du ändå blivit för en underlig kurre, min käre
Felix. När Martens reste till Venedig, så reste du till
Venedig. När Martens slog sig ner vid Canal Grande gjorde du
likaså. Men sen du väl har kommit så långt gömmer du dig
i din lya och nöjer dig med ett hjärta som visserligen är
ömt, men onekligen en smula rymligt!

Han kastar en blick genom dörrarna som han lämnat öppna
och ser Det rymliga hjärtat kyssa hans vän alldeles som hon
nyss kysste honom själv. Han skrattar en smula och drax
på sig fracken.