Sida 264

Felix Gray lämnade Schweiz strax efter det att familjen
Marten reste därifrån. Nu sitter han vid ett dukat tebord i
ett av de venetianska palatsens härliga salar tillsammans med
en liten graciös dam. Tebordet står ej långt ifrån ett fönster
och dörren till ett angränsande rum. Den lilla damen knaprar
ivrigt på sötsaker och pratar livligt. Hon har ett glatt humör
vilket man för ögonblicket inte kan säga om Felix. Han
förefaller en smula otålig och uttråkad. Han är klädd i
eveningdress, men med en mjuk sammetsrock i stället för fracken.
Han intar en bekväm, något nonchalant ställning, han röker
och smuttar på sitt te och svarar fåordigt. Den lilla damen
vill synbarligen liva upp honom. Hon sätter sig på armstödet
till hans stol, drar honom i öronen, men når intet nämnvärt
resultat. Då blir hon öm, stryker honom över pannan, sätter
pekfingret på hans ögonlock, betraktar honom smäktande och
kysser hans ögon. Och han låter sig lugnt behandlas. Men
redan i nästa ögonblick har den smäktande ömheten fördunstat
och den lilla damen vänder sig med en muntert hälsande gest
mot en annan ung man, som just träder in i salen.