Sida 263

Spänningen förgår och efterträdes av en kall besinning där
äckel och motvilja är vida starkare än vreden. Till sist rycker
han på axlarna åt sig själv:

- Det var gement! Men kom ihåg min käre egoist att
andras öde må andra bära. I den här leken blandar du
dig icke.

Långsamt går han över terrassen mot casinot.

Ur mörkret in i det upplysta rummet kommer med
långsamma, tunga steg, fru Marten. I mörkret bakom henne
framskymtar trotjänaren. Bilden slocknar.

III.

I Venedig.