Sida 261

Felix höjer ögonbrynen, han är häpen samt något snopen.
Även indignerad. Han har helt naturligt känt en viss svaghet
för den vackra flickan som han räddat, och att nu se henne
så villigt låta sig slutas i den gifte buffelns armar smakar
honom inte bra. Men så spritter han till och grips av en
instinktiv förskräckelse.

Dörren till vinterträdgården har öppnats och fru Marten
har stigit in. Hon går några långsamma, tunga steg framåt
med blicken sänkt, så ser hon upp och stannar liksom
ofrivilligt. En liten blixt av överraskning och förskräckelse far
över hennes ansikte, så blir det åter lugnt.

De båda famnas och kyssas. Så vrider mannen på huvudet
och upptäcker sin hustru. Han släpper då sitt tag i den
andra kvinnan, men det sker varken snabbt eller skyggt utan
med en butter trygghet, som blott uttalar att han är
förargad över att ha blivit störd. Kvinnan är om möjligt ännu
mera lugn, hon ordnar något i sin toalett, som kommit i olag,