Sida 257

av dem ligger en aftonkappa av pälsverk. De ta plats i ett
krypin vid någon stor växtgrupp och det angenäma samtalet
fortfar, fast mera dämpat och intimt. Felix sitter och avnjuter
med blicken den vackra Inez skönhet. Han kan desto bättre
göra det som hon sitter och stirrar framför sig. Hon berättar
om sitt liv, stackars flicka, hon är rörande i sin fagra oskuld.
Och Felix tänker:

- Hela kvällen har jag ångrat att jag stannade här och
nu ångrar jag att jag ångrar mig! Vad du är ombytlig, Felix.

Hans blick glider av en händelse bort till växthusets vägg.
Den är av matt glas, men en ruta är genomskinlig. Då någon
passerar förbi utanför ses dess skugga på det matta glaset.
Så är fallet nu. Skuggan glider fram till det genomskinliga
glaset och Felix ser för ett ögonblick Renés ansikte. Hon
försvinner och Felix vänder sig på nytt till Inez.

Martens dåliga humör har förvärrats. Han kommer i gräl
med sina medspelare, slutligen kastar han korten. Hans