Sida 249

skyndar fram till Inez, som sitter tryckt intill bergväggen.
Han är i ett hysteriskt tillstånd, bestormar henne med
förvirrade frågor. Hon åter, hur utmattad hon än är, behåller
huvudet lugnt och kallt och är tydligen besvärad av hans
obehärskade uppträdande. Förarna berätta i korta ordalag hur
räddningen skett, och i detsamma kommer Felix
nedrutschande ett stycke därifrån.

Och nu stå de båda männen mitt framför varandra. Den
ene står inför sin räddare och skälver av sinnesrörelse,
den andre står inför en medelålders herre som har gjort sig
illa. Han säger artigt - jag hoppas att ni inte gjort er illa,
herr Marten. Då griper Marten plötsligt hans händer och
trycker dem så att den tappre Felix är nära att skrika. Och
Martens känslor äro inte tillfredsställda ens med det. Han
sluter honom i sin kraftiga famn, han gråter, han trycker
sitt ansikte mot den andres skuldra. Felix är närmast olycklig.
Han dunkar den andre i ryggen och kränger sig lös. Marten
står utmattad, hopsjunken. Felix har inte alltför mycket krafter
kvar heller. I varje fall är han i behov av en stimulans. Han