Sida 245

efter annan ser det ut som om kroppen skulle brista i sin
spjärnande ställning. Han har linan lindad dels om kroppen,
dels om högra armen. Han släpper taget med vänstra armen
för att stoppa en handfull snö in i sin brännande torra mun
och för att gnida sig med snö över panna och ögon.

Och kvinnokroppen pendlar sakta fram och åter. Straxt
nedanför stupet skjuter bergmassan fram i en skarp kant och
kanten gnager på det pendlande repet, som redan är till
hälften slitet. Så glider plötsligt repet några fot längre ner,
ty föraren har glidit några fot innan han fått tag på nytt spjärn
och kämpar för att behålla det. Och bergskanten börjar gnaga
på det nya stället på repet.

Fru Marten och hennes trotjänare ha kommit in i
hotellrummet. Tjänaren gör i ordning hennes stol då dörren till
rummet rycks upp av den sinnesförvirrade gamla engelskan,
skälvande av iver att få berätta vad redan hela hotellet vet. För
all del, ta det med ro, sätt er, bli inte orolig, skriker hon,
ni kommer säkert att svimma men det får ni inte göra. Fru