Sida 238

att fästa repet vid fröken Inez och skall sen angöra det vid
herr Mårten. Denne vägrar emellertid bestämt, föraren gör
honom allvarliga föreställningar, även Inez ber honom att vara
förnuftig men han är envis, till slut kyligt retad. Inez, som
uppmärksamt iakttar honom kastar om, rycker på axlarna och

säger att han får göra som han vill. Motvilligt sätter sig
föraren i gång, följd av Inez.

Marten blir ensam. Han kastar en blick ned över dalen,
så upp mot föraren och Inez, som med möda klättra vidare
uppför branten. Då han ser att de äro upptagna på sitt håll
drar han hastigt och skyggt fram en fältflaska, skruvar av
proppen med något darrande händer, tar sig en ordentlig klunk
i det han sneglar efter de andra, skyndsamt på med proppen,
in med flaskan, står ett ögonblick och andas ut, stöter
så staven hårt och tungt i klippan och börjar uppstigandet.

På terrassen tar Felix ögat från kikaren och ser sig om efter
René då han överfalles av den fnoskiga gamla missen. Could