Sida 715

Sibyl i sin rullstol har fått bästa platsen bland åhörarna.
Hon förefaller att vara så att säga hedersgäst. Lisbets besök
har väl låtit ett och annat sippra ut bland patienterna. En
bekant, en väninna till den store musikerns hustru! Det ger
en särskild fläkt åt det hela och Sibyl är föremål för mycken
förstulen uppmärksamhet. Hon känner det icke. Hennes blick
hänger oavvänt fast vid den där romantiska skogen som snart
skall fyllas av toner. Hon är mycket het av iver väl men ock
av feber. En sjuksyster står bakom henne och iakttar henne
då och då. Hon är synbarligen allt annat än lugn. Den sjukas
fingrar plocka oavbrutet på filten, hennes huvud vaggar lite
av och an. Ibland ger syster henne vatten och hon dricker
girigt...

Konserten har börjat. Men musikern har svårt att genast
koncentrera sig på sitt spel. Hans blick spejar gång på gång
ofrivilligt bland åhörarna. Kapellmästaren förnimmer en viss
osäkerhet i spelet som gör honom själv nervös. Han kastar
skygga sidoblickar på sin käre elev. Men så småningom tar
musiken sin herre och mästare fången, han upphör att speja,