Sida 713

för violinisten Jules - till exempel invånarna vid en viss
bakgård. Men hur skulle de ha råd till ett så dyrbart nöje? Vår
tids mångfaldiga uppfinningar ge många goda gåvor ej minst
åt »småfolket». Hos skräddarens är det stor kaffehippa. Bland
ärade gäster återfinna vi åtskilliga av våra gamla bekanta.
Skomakaren har väl ersatts med en av sina gesäller men de
två gamla fröknarna äro där och åtskilliga andra, främst
skräddaren själv i långrock och fru skräddare i sitt svarta siden. Det
trugas och bjuds, pratas och skämtas. Stämningen är ganska
gemytlig. Men nu blir den högtidlig. Skräddaren träder fram
med sin klocka i ena handen och en väldig högtalare i den
andra. Han ställer den på bordet, kastar än en blick på klockan
och yttrar med återhållen rörelse:

- Mina damer och herrar! Silentium som tysken säger.
För om fem minuter börjar våran Jules.

En stilla ro breder sig över församlingen, kopparna föras
så nätt, så nätt, man sätter sig till rätta, småler
förväntansfullt, viskar ett och annat i grannens öra - minns du?