Sida 706

framför henne, gnolar och slår takten. De båda herrarna och
Lisbet omgiva honom. Aldrig blir det slut på deras tjat! Men
strunt i det - han slår dövörat till och lär tösen sin dansa.
Så tar han henne, hivar henne högt i luften och vill ta till
flykten. Men impressarion hejdar honom. Själve
geschäftsmannen slår an veka toner, sägande:

- Du vill inte spela för vår skull och inte för publikens.
Gott! Men du skall spela för en viss person som heter -
Sibyl.

Sannerligen, nu måste Jules gapskratta!

- Brukar jag inte spela för dig, Sibyl? Jo då. Och det
musikaliska barnet brukar skrika och Leo tjuta och mamma
stoppa huvut under madrassen. Så det, så.

Men Lisbet säger, ej utan svårighet:

- Han menar inte vår Sibyl, han mener - din.