Sida 690

ett lika svårt brott som då en rik gubbe köper en ynglings
käresta? Å andra sidan - att avstå från fiolen - den
dyrkade -? Nej! Han biter ihop tänderna. Han biter så att säga
huvudet av skam. Han ber vaktmästaren att ledsaga Jules och
hans beskyddare till repetitionssalen. Då impressarion gör en
åtbörd för att ta fiolen, hejdar han honom leende. Han vill
själv stämma den. Bliven ensam tar han fiolen, gömmer den
i skåpet och tar fram en annan, som han med en vaktmästare
sänder till repetitionssalen. Så faller han ihop. Han älskar sin
fiol men också sin heder. Och han har väl även en smula till
övers för sin bäste elev. Men skiljas från fiolen...

Det blir rörelse i scenkorridorer och trappor. Vem har känt
igen Jules, fiolspelaren? Kanske några töser, som gått i herr
Wunderlichs balettskola och lyckats komma in vid operans
kår? Säkert. Man smyger sig fram i korridoren utanför
spelsalen. Några musiker ur orkestern träda in. De andra -
scenarbetare och flickor få vackert stanna utanför men de glänta
försiktigt på de madrasserade dörrarna och lyssna. Det blir
till sist en hel liten kö. Kommer så den gamle kapellmästaren.