Sida 672

resten...

I en vindskupa sitter Lisbet framåt morgonen och väntar
i oro på sin rumskamrat Sibyl. Äntligen kommer hon. Och
hon har fiolen med sig! Lisbet skyndar emot henne men
tvärstannar. Det finns något hos väninnan som varken är sorg
eller skam eller vrede - det är dött. Hon ställer ifrån sig
fiolen. Hon börjar packa ihop sina små tillhörigheter. Den
förskräckta Lisbet frågar, vart hon tänker ta vägen. Hon
skakar på huvudet. När kommer hon tillbaka? Aldrig. Nu
är hon färdig. Hon säger till sist:

- Lova mig en sak - berätta inte för honom att jag
skaffade tillbaka fiolen. Du kan säga att du köpte den för dina
sparpengar. Jag vill inte att han skall veta...

Och hon går.

Herr Wunderlich befinner sig hos instrumenthandlaren som
också stämt till sig en spekulant - operans förste