Sida 671

på bordet, så tar hon fiolen för att gå.

Emellertid har herr Wunderlich hela tiden följt hennes
vandring, först gömd bakom soptunnorna, sedan vid fönstret.
Hans öppna rum har tjänstgjort som råttfälla. När nu råttan
skall smyga sig bort med sitt byte framträder herr
Wunderlich och stöter henne tillbaka i rummet. Han är fruktansvärd
i sin rättmätiga vrede. Hon har velat bestjäla honom! Åt de
futtiga lapparna på bordet hårskrattar han och säger med en
viss sanning att Jules fiol är värd det femtiodubbla -
viseligen aktande sig att nämna att sagda fiol ej finns i lådan.
Men nu skall hon se, vem hon stungit haver! Nu skall hon
göra sin fine fiolspelare sällskap i fängelset! Så hotar och
domderar den förfärlige herr Wunderlich tills knäna inte
längre bära den skrämda flickan. Då anslår han mildare

toner, mycket, mycket mildare. Han säger henne att han
uppskattar hennes ädelmod beträffande fiolen och dess fattige
speleman. Han är själv villig att sälja instrumentet för några
lumpna hundralappar. Han kan ta femtio kronor kontant och