Sida 665

hjärta ingalunda av sten. Dessutom har han sinne för humor.
När den alltmera uppretade herr Wunderlich beskriver sin
halsbandstortyr brister han rentav i skratt. Och hela gården
skrattar! Herr Wunderlich ensam rasar och så obehärskat att
han nära nog själv blir föremål för rättvisans omsorg. Då
faller skomakaren på den olyckliga idén att visa kommissarien
hur oändligt lindrigt det våld varit, som violinisten utövat.
Han har, säger skomakaren, behandlat Wunderlich som en mor
sitt barn. Han har blott skakat om honom en smula, just som
man skakar en medicinflaska. Och för att riktigt demonstrera
mildheten i denna behandling, fattar han kommissarien för
bröstet. Den förfärlige besinnar icke sin styrka. Kommissarien
tappar först kasken, sen huvudet. När skomakaren, förskräckt,
släpper honom, skulle han fallit om icke den kraftiga
skräddarfrun slutit honom i sin famn. Herr Wunderlich är inte längre
ensam om att rasa. Kommissarien lägger hand på den olycklige

skomakaren som misshandlat polisman i tjänst - en allvarlig
förseelse. Åter råkar bakgårdens befolkning i uppror. Den
lättrörde Jules förlorar besinningen. Ska kanske hans gamle vän