Sida 659

stegens fot: dess kärna utgöres av balettöserna, iförda
artistiskt betonade dräkter. Såväl skräddaren som likbärare
Pettersson på tredje våningen bära höga, mycket höga cylindrar.
Skomakaren ett elegant men något för litet »stop». Yngre
manliga individer uppträda i svajiga »slok». Festföremålet bär en
lång redingote. Den förefaller något vid, men genom att då
och då kraftigt knycka på axlarna bibehåller den en elegant
»sits». Skulle musikern glömma knycken är skräddaren strax
färdig att sträckt på tå åstadkomma en rättning. Därvid ser
han ju en smula bekymrad ut och tar sig åt munnen som om
han sökte knappnålar.

Då nu festföremålet vid stegens fot mottages av sitt
jungfrurliga hedersgarde prydes han av de vänaste små buketter.

Främst i flickskaran är Lisbet som icke aktar för rov att slå
armarna kring hans hals och kyssa honom på kinden. De
övriga töserna äro blygare. Sist kommer Sibyl. Även hon
fäster en liten bukett på hans rock utan att se på honom, med
sänkt huvud. Då griper han henne plötsligt med båda händer