Sida 657

vid själva operan! Skomakaren och skräddaren tvista ren om
löneförmånerna. I varje fall måste de vara lysande.
Papegojfröknarna påstå att han ska bära uniform och kallas Kungl.
Hovviolinist. Fru skräddare anser att man så gott först som sist
bör ta mått till en ny frack. Fru skomakare påstår att
blankläderskorna är minst lika viktiga. Hur som helst - händelsen
måste strax firas på ett värdigt sätt genom en subskriberad
fest. Var? Naturligtvis på gården! Var eljes! Nå ja - gården
i all ära - i vardagslag - den är bra att hänga tvätt på,
piska kläder - men den är ju inte så prydlig. Prydlig? Vänta
bara!

Med ett trolleri värdigt Shakespeare låter man skogen
vandra till gården. Unga björkar mellan fönstren, girlander
kring väggarna, soptunnor förvandlas hart när till berså.
Långa, låga längan ter sig nästan som ett skogsbryn och saken
är likväl så finurligt inrättad att åtminstone en dörr kan

öppnas för händelse av behov. Men ej blott skogen får släppa
till grannlåten: Papegojfröknarna hänga dyrbara tapisserier ut